Igelkottens Elegans

Just nu läser jag boken "Igelkottens Elegans", skriven av Muriel Barbery. Jag har en liten förälskelse i den här boken och njuter så mycket av varje kapitel. Jag såg filmen förra året och tyckte den var underbar och sedan när jag flyttade till lägenheten jag bor i nu, så fanns boken kvar i en låda så nu passade jag på att läsa den och den är så vacker. Jag älskar hur hon lyckas beskriva omgivning och händelser på ett så bra sätt, tycker också om hur hon har byggt upp kapitlerna då hon har en slutsats i varje kapitel till en fundering eller tanke.



Den här boken rekommenderar jag starkt!

läs.

Kram,
Desirée

3 filmer

Hej!

Igår vart det rätt så sent. Först var jag på en studentmottagning i Nacka och sen åkte jag hem till en kompis och efter det gick vi ut på F12. Rolig kväll.

Idag har jag varit på IKEA. Inhandlade endast några handdukar och ett överkast och nya påslakan. Hade tänkt handla en säng eftersom jag sover i en fruktansvärt oskön säng, men det var så mycket människor vid sängdelen så jag hoppas på mindre kö om jag åker dit imorgon när dem öppnar.

Håller på att fixa och trixa hemma i lägenheten, men tänkte mysa framför en film ikväll. Här kommer tre filmer jag såg för ett tag sen som var väldigt bra:


Några filmtips!

Ha en trevlig kväll!
/Kram

The boat that rocked

Den här fantastiska filmen tittade jag på igår. Helt underbar! Så om ni inte vet vad ni ska se, se "The boat that rocked". En film om en radiostation på en båt, som var dem första rockradiostationen i england.






I find alcohol rather sharpens my mind...


Cuz if you shoot a bullet, someone dies. When you drop a bomb, many die. You hit a woman, love dies. But... if you say the f-word, nothing actually happens.


Värt att se!





One Day

I somras läste jag boken "One day" skriven av David Nicholls.



You can live your whole life not realizing that what you're looking for is right in front of you.” .

Jag tyckte fruktansvärt mycket om boken för att jag själv på många sätt kunde relatera till boken och karaktärerna.
Boken följer två personer Dexter och Emma. Efter examensfesten följer Dexter med Emma hem. Det är slutet på studentlivet och det "nya" livet börjar. Det är den 15 juli 1988 då Emma och Dexters histora tar sin början. Natten tillsammans i Emmas studentrum där de ligger vakna under natten. Pratar, skrattar, kysser varandra och sover tillsammans.

“This is where it all begins. Everything starts here, today.” 

 I boken får man följa deras vänskap under 20 års tid alltid den 15 juli år efter år. Hur Dexter den välbärgade killen med otroligt bra självförtroende, lever livet, reser runt, träffar mängder av kvinnor och tänker inte på framtiden. Emma en vanlig medelklass tjej med otroligt lågt självförtroende med författardrömmar jobbar och sliter på en mexikansk restaurang och känner sig extremt ostimulerad och missnöjd med sig själv. Hur sedan Emma tar tag i sitt liv och Dexter hamnar i media branschen där han tar alldeles för mycket droger och dricker på tok för mycket.
Deras vänskap växter, tar slut och blommar upp igen, hur dem två tillsammans alltid hittar tillbaks till varandra och även hur mycket dem faktiskt betyder för varandra.

So - whatever happened to you?'
'Life. Life happened.”

En otroligt fin historia och det som jag verkligen älskar med boken är att varenda person som lever och andas har en historia, och jag personligen älskar att läsa och se dokumentärer om människor för ingen historia är lik någon annans.



I helgen tänker jag gå och se den här filmen på bio, jag hoppas jag tycker den är likabra som boken.


Hotel Chelsea


Det finns en stad som gör mig galen, en stad som de flesta jag känner har besökt, en stad som är fylld av energi och happenings. Alla upplever olika och alla älskar det.. New York, jag måste dit. För mig är shoppingen inte det som lockar, det är konsten. Jag vill uppleva olika människor, se nya saker. Gå i brooklyn, kanske bo i willamsburg, dricka latte och njuta av att vara ingen i denna enorma stad.

Men framför allt så vill jag bo några nätter på Hotel Chelsea, en dröm som skulle gå i uppfyllelse. I början av sommaren läste jag ut boken "Just kids" en sann historia om hur Patti Smith och hennes själsfrände "Robert Mapplethorpe" kämpade efter framgång. I större delen utav boken bor dem på Hotel Chelsea som under den perioden var en plats där musiker, konstnärer (esteter) av olika slag höll till. Dem utbytte tankar, hjälpte varandra och framförallt så stöttade dem varandra.

När jag läste boken kunde jag stundvis känna mig lite smått avundsjuk på 70-talets spontanitet. Hur enkelt dem levde livet och hur mycket dem fick kämpa. Hur speciella alla individer var, ingen var sig lik och vilken smärta, lycka och kärlek de fick uppleva tillsammans. Så jag hoppas inom en snar framtid jag kan få besöka de kända Hotel Chelsea där personer som Patti Smith, Robert Mapplethorpe, Janis Joplin, Leonard Cohen, Bob Dylan, Salvador Dalí, Edith Piaf, Joni Mitchell, Jimi Hendrix, William S. Burroghs mfl, mfl har tillbringat stora delar utav sina liv.

Bob Dylan, hans låt Sara.
I can still hear the sounds of those Methodist bells
I'd taken the cure and had just gotten through
Staying up for day in the Chelsea Hotel
Writing "Sad-Eyed Lady of the Lowlands" for you.

Leonard Cohen, hans låt Chelsea Hotel.
I remember you well in the Chelsea Hotel
you were talking so brave and so sweet
giving me head on the unmade bed
while the limousines wait in the street
Those were the reasons and that was New York


I love you til the end.

Just nu tittar jag på min absoluta älsklingsfilm, Ps, I love you. Det är nog den finaste och varmaste filmen jag sätt.


Filmen handlar om att förlora sitt livs kärlek och hur man lyckas fortsätta leva sitt liv utan sin stora kärlek.
Holly och Gerry är lyckligt gifta och tokförälskade i varandra. Dom lever ett vardagligt liv, med bråk om pengar, framtid och barn. Men denna ständiga nyförälskelsen, trygga och roliga livet som dom lever tillsammans som man "kanske" bara kan finna med en person.. Inte vet jag, men hur som helst...



Får Gerry plötsligt en hjärntumör och går bort alldeles för tidigt. Holly är förkrossad och vet inte hur hon ska fortsätta leva sitt liv. Men en dag kommer ett brev på posten, ett brev från Gerry som har förberett brev till sin fru som ska hjälpa henne att fortsätta leva utan honom.



För mig är den här filmen så fin, den får mig alltid att skratta och gråta och jag tror att jag har sätt den här filmen kanske 100 gånger och jag tröttnar aldrig på filmen, tvärtom. Jag älskar den bara mer.



Så ni som inte har sätt den här filmen, gå och hyr den så fort ni bara kan, den är så vacker och ni som också älskar Irland kommer få abstinens eller viljan att besöka Galway..

Letters to Juliet

Godmorgon!
Idag gör jag allt förutom att städa som egentligen är planen för denna morgon.
Hittade den här filmen som har premiär den 23 Juli. Jag tror den kommer vara supermysig. Amanda Seyfried är så bra tycker jag. Om jag fick välja ett annat utseende förutom mitt så skulle jag vilja se ut som henne. 

Nu måste jag städa mitt rum så att jag kan få komma ut i solen senare idag!
Ha en fin dag. Kramar

Hachiko

Nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig, har blivit förkyld och har lock i mitt vänstra öra, tycker det är så fruktansvärt jobbigt känns som man pratar in i sitt huvud på något konstigt sätt.

Nu ikväll tittade jag på en film som Heter Hachiko, som är baserad på en sann historia. Filmen var obeskrivligt bra, tårarna rann och det gjorde så ont i hjärtat, men den var riktigt fin. Se den, jag lovar att ni inte kommer att ångra er!
Recension:
Lasse Hallströms film HACHIKO: A DOGS STORY är en känslostark film som är baserad på en sann japansk historia. 

När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord. 

Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag.

Assassin

Jag älskar John Mayer, han är den mysigaste sångaren jag vet, plus Joshua Radin. Lyssna på denna låt och njut av hans fina stämma. 
Vi hörs imorgon !
I work in the dead of night
When the roads are quiet
No one is around
To track my moves

Race in the end of lights
To find the gate is open
She's waiting in the room
I just slip on through

You get in
You get done
And then you get gone
You never leave a trace or show your face
You get gone

Should have turned around
And left before the sun came up again
But the sun came up again

Enter the morning light
To find the day is burning the curtains and the wine
In a little white room
No, I'm not alone
Her head is heavy on me
She's sleeping like a child
What could I do?

You get in
You get done
And then you get gone
You never leave a trace or show your face
You get gone

Should have turned around
And left before the sun came up again
But the sun came up again

I was a killer, was the best they'd ever seen
I'd steal your heart before you ever heard a thing
I'm an assassin and I had a job to do
Little did I know that girl was an assassin too

Suddenly I'm in over my head and I could hardly breathe
Suddenly I'm floating over her bed and I feel everything
Suddenly I know exactly what I did, but I cannot move a thing
Suddenly I know exactly what I'd done and what it's gonna mean to me, mean to me
I'm gone

I was a killer, was the best they'd ever seen
I'd steal your heart before you ever heard a thing
I'm an assassin and I had a job to do
Little did I know that girl was an assassin too

She's an assassin
She's an assassin
She's an assassin
She's an assassin and she had a job to do 


Assassin- John Mayer

Flickan som överlevde

Idag inhandlade jag den här boken när jag var iväg på stan 
på en liten shopping tur och på vägen hem kände jag att jag 
fick ont i magen och halsen kändes verkligen öm.

Så, så fort jag kom hem tog jag mig en c-vitamin och la mig
i sängen med denna bok och nu är jag helt enkelt fast..
En riktigt bra lättläst historia, rekommenderar den här 
boken verkligen.

Jag citerar från bokens baksida:
"Året är 1945 och sjuåriga Barbie och hennes syster Eva
är instängda i ett krigshärjat Tyskland. Deras far är 
försvunnen och det befinner sig mer än tjugo mil från
sin mor när det nås av nyheterna om den 
framryckande armén. Det ställs inför ett till synes omöjligt
val : att invänta de främmande truppernas invasion eller
att fly till fots."

Boken är en sann historia och är skriven av Barbie Probert- Wright

Nu tänkte jag återgå till min bok! Ha en fortsatt fin kväll.. kram 

Nineteen Minutes

I’m at my parents place with the worst cold ever, have just been reading and eating this weekend, the only thing i’m capable of doing. It’s autumn here in Stockholm now and it’s colder and darker than ever before but the sun has been shining on us during the days and I love the red and yellow colours of the trees, it is so beautiful.

 

Anyways I’m reading this great book called “ninteen minutes” by Jodi Picoult, the same writer as “my sisters keeper”. I think she writes absolutely brilliant and I truly recommend this book to everyone.

 

The book is taking place in a small town called New Hampshire in Usa , where we are following a high-school shooting drama from different people’s perspectives.

We are following Peter Houghton that is the shooter (murderer of ten students and one teacher). How he since he started school 12 years ago has been bullied and no one didn’t do anything. We are able to follow his parents that life’s drastically change forever, loosing their son, jobs and life.

 

We are following students, his only friend, the judge and how in 19 minutes this town never will be the same again, how no one noticed him until something like this happened after being bullied for over 12 years.

 

That’s why I think this book is so fantastic, because we always grief and doing memorials for the students that was murdered and that is so sad, horrible and scary, but no one ever asks about the murderer. How did it come that he committed such an act? We blame the computer games, the death metal music, but no one blames the school?

 

Just read it, it’s a really touching book!



 

                      


Fashion passes, style remains

Yesterday I saw the film about Coco Chanel it was absolutely brilliant. Loved it, I had know idea that she was an orphan as a child. She is such a big inspiration, living a life in poverty and then become one the most important name in the fashion industry. A brand that is so timeless and classy that I believe Coco Chanels clothes will always remain.

 

What made Coco (Gabrielle) so special was that she always did her own thing, she was the person that changed fashion from being very too much, where as the girls looked like cupcakes and instead she clothed them very simple and very classy and that was a entirely new way of thinking especially in the 1920´s.

 

“A girl should be two things: classy and fabulous”

Coco Chanel


RSS 2.0