Tristess i trötthet.

Röker fem cigaretter i rad, inget tycks riktigt göra mig glad. Känner mig som Veronica Maggio i "Gammal sång". Tycker synd om mig själv och känner mig motvilligt deprimerad av mitt spräcka blodkärl i ögat, trött kropp och ett olyckligt hjärta.
 
När blev det såhär? Försöker hitta all min insperation och läser bloggen niotillfem för att peppa mig själv. Hatar den tråkiga destruktiva jag som varken sprudlar eller lyser. Ja känner efter och jag tycker synd om mig själv. Ingen gillar en nedstämd jag. Fasadlivet tillhör inte min karaktär och för det mesta är jag den mest tillfredställda person, men september har tagit kål på mig.
 
Längtar tillbaks till ett sommarlandskap och sena nätter. Bada nattbad, äta god mat, skratta och njuta av nuet. Nu är det för mycket morgondag och trötta ögon. Vart finner man inspirationen? Kankse bara i mig själv. Ingen gillar en nedstämd person, jag måste sluta trötta ihop och börja njuta. Finns det något bättre än det?
 
Jag tänker gå och lägga mig nu, och imorgon ska jag vara tillbaks, stråla, leverera och må bra. Imorgon är en ny dag!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0