Du spelar i en högre dimension

Två månader utan dig, två månader utan min allra bästa vän. Jag känner ett sådant stort tomrum, det har smygit sig på sakta sakta och jag har inte insett förrän idag varför jag känner mig så ensam, arg, trött på allt runtomkring mig. Då slog det mig, att det är ditt tomrum som har gett sig tillkänna.
 
Att man kan ha vänner som du, visste inte jag. Du gör alla tråkiga stunder roliga, du får mig att skratta, känna mig behövd och omtyckt. Du är en egen karaktär som alltid sätter avtryck hos människor, även om dem endast möter dig en kort stund, så är du uppskattad. När jag presenterar dig för vänner känner jag mig så stolt som har äran att ha dig i mitt liv.
 
Du är otroligt saknad och kanske till och med lite behövd, men för mig är det allra viktigaste att du har det bra och njuter av livet i staden.
 
Jg vill bara skicka lite kärlek till dig!
Puss
 

Tristess i trötthet.

Röker fem cigaretter i rad, inget tycks riktigt göra mig glad. Känner mig som Veronica Maggio i "Gammal sång". Tycker synd om mig själv och känner mig motvilligt deprimerad av mitt spräcka blodkärl i ögat, trött kropp och ett olyckligt hjärta.
 
När blev det såhär? Försöker hitta all min insperation och läser bloggen niotillfem för att peppa mig själv. Hatar den tråkiga destruktiva jag som varken sprudlar eller lyser. Ja känner efter och jag tycker synd om mig själv. Ingen gillar en nedstämd jag. Fasadlivet tillhör inte min karaktär och för det mesta är jag den mest tillfredställda person, men september har tagit kål på mig.
 
Längtar tillbaks till ett sommarlandskap och sena nätter. Bada nattbad, äta god mat, skratta och njuta av nuet. Nu är det för mycket morgondag och trötta ögon. Vart finner man inspirationen? Kankse bara i mig själv. Ingen gillar en nedstämd person, jag måste sluta trötta ihop och börja njuta. Finns det något bättre än det?
 
Jag tänker gå och lägga mig nu, och imorgon ska jag vara tillbaks, stråla, leverera och må bra. Imorgon är en ny dag!
 

To love is to be vulnerable


Love anything and your heart will be wrung and possibly broken.
If you want to make sure of keeping it intact you must give it to no one,
not even an animal.
wrap it carefully round with hobbies and little luxuries; avoid all entanglements.
Lock it up safe in the casket or coffin of your selfishness.
But in that casket, safe, dark, motionless, airless, it will change.
It will not be broken; it will become unbreakable, impenetrable,irredeemable.
To love is to be vulnerable.
 
                                                                                                      -- C.S.Lewis
 
 

RSS 2.0