Lyckligt slut

Man kan bli förälskad närsom helst, varsom helst. Vissa blir det ofta och andra blir det sällan. Jag tillhör dem som blir det sällan. Det här inlägget ska handla om en förälskelse som snabbt blev någon form av olycklig kärlek. Om man ska beskriva det, så är det en person man tycker väldigt mycket om, men man kanske inte känner så väl så man fyller i den personens tomrum med egenskaper man vill eller tror att den har och det blir som en övermänsklig person som inte har en enda dålig egenskap. Det inträffar mig titt som tätt, då jag är en drömsk person som gärna drömmer mig bort så fort jag får chansen att tänka fritt.
 
För mig var han "den rätta" hade jag bestämt, för honom tror jag att jag var någon "inte så speciell". Jag ville och önskade mig att någon gång kanske, kanske det blir vi och den idéen har förföljt mig länge.
 
Sen hann verkligheten ifatt och svart på vitt kändes endast svart i mina ögon. Hoppet dog och jag anpassade mig till min vardag. Livet var i full fart, lärde känna mycket nya vänner, skaffade nytt jobb, blev äldre och uppskattade mitt liv på ett nytt sätt.
 
Men varje historia liten som stor måste få ett avslut, kapitlerna tar slut och boken måste stängas. Min bok är nu avslutad och jag är lycklig. Min slutsats till den här texten är att varje kärlekshistoria kan sluta lyckligt på sitt sätt även om det inte blir ett "happily ever after".  Att man kan träffa den personen år senare och känna, jag tycker om dig, men jag är inte kär eller intresserad av dig. Jag är fri, det är fantastiskt!
 
 
Glad Midsommar, nu åker jag ut till skärgården!

Kommentarer
Postat av: Rinki

Det är härligt att få bli sådär fri, har varit i den situationen ett antal gånger. Jag hoppas att du mår bra nu <3. Väldigt fint skrivet måste jag säga.

Kram

2012-08-24 @ 18:55:54
URL: http://rhulth.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0