I said maybe, you're gonna be the one that saves me?

Ni vet den där känslan när man känner sig så där riktigt ensam. Man promenerar runt i stan och ser uteserveringar, restauranger och caféer fullproppade av människor som sitter och äter, dricker och skrattar. När det känns som om alla runt omkring en har ett mycket bättre liv än en själv och man frågar sig själv varför sitter inte jag där med vänner och dricker rosé? Varför är jag ensam?

Oftast tror jag att det är självvalt, men för några år sedan i januari när jag bodde i Australien, så kände jag mig så fruktansvärt ensam och utanför och det ska jag berätta för er nu.

Det var sådär riktigt varmt, över 40 grader och jag hade några dagar tidigare sagt upp mig från mitt jobb. Jag älskade att jobba på restaurangen, men det blev för mycket. Alla dessa 15 timmars pass, ingen uppskattning och all skit som jag fick ta. Jag hade fått nog. Dessvärre kändes det som jag tappade mig själv, jag hade inget kvar.

Min bästa kompis hade åkt hem till Sverige och min ända Australienska vän undvek mig för att jag satte restaurangen i sticket, så jag kände mig så ensam.
Jag hade precis kommit hem från en eftermiddagspromenad och bestämde mig för att ta bussen ner till havet och sedan hyra film och åka hem och ta en lugn kväll. Väl framme vid busstationen ringer min mobil och min ena rumskamrat frågar om jag har lust att följa med henne på ett nytt ställe i en förort där jag hade bott tidigare. Självklart ville jag följa med, äntligen lite kul som kunde dämpa min ensamast i världen känsla?

Efter att ha stått i kö i över en halvtimme i 40 graders värme, hade oturligt nog min festpepp försvunnit. Väl inne på klubben blev jag serverad rom och cola av min kompis pojkvän och när jag precis lyckats få i mig hela och skulle köpa mig en egen drink så kom det en ny, och så fortsatte det.
Min rumskompis och hennes pojkvän var lite oense under kvällen, men efter några drinkar släppte spänningen och det kändes med trivsamt än innan. Dem smet iväg men innan dem gick så presenterade min kompis pojkvän mig för en kille.

Jag kommer ihåg honom än idag. En välklädd Australiensk kille med skjorta och mörkbrunt hår. Han var snygg och kändes mer västerländsk än surf Australiensk. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och han fick mig att skratta och släppa min ångest för en stund. Mina vänner kom tillbaks och började hysteriskt skratta över att jag fortfarande satt och pratade med den främmande killen som satt bredvid oss som jag under hela våran pratstund trodde var min kompis pojkväns kompis.

Dem berättade för mig att dem skulle gå på efterfest och frågade om jag ville följa med, men jag kände inte alls för det utan kramade dem hejdå och log och önskade dem en härlig kväll. Efter det sa jag hejdå till killen med den fina ljusblå skjortan och lämnade klubben. Väl utanför klubben var taxikön lång. Jag tog fram en cigarett och njöt över hur varmt men hur otroligt behaglig värmen var under natten, då plötsligt killen med den ljusblå skjortan knackar mig på ryggen. Han ger mig en lapp och säger; "hope I see you again" och går bort mot sina kompisar. Jag hoppar in i en taxi och öppnar lappen där det står: (It was a pleasure meeting you, James) och hans nummer.

Dagen efter var Australiens mest älskvärda dag, nämligen Australia day och min näst sista dag på andra sidan jordklotet. Jag hade fått några otydliga inbjudningar till kvällen, men kände inombords att jag hade gett upp hoppet om Australien och hade inte kraften till att klättra upp utan den kvällen runt alla fyrverkerier stod en ensam tjej och tittade ut över havet planerade att köpa en fygbiljett dagen efter som kunde ta henne hem...


Det jag ville få fram med detta minne är att jag tror alltid att man har ett val i livet. Vad hade hänt om jag ringt upp det numret jag fick, hur skulle mitt liv se ut idag om jag bara inte hade gett upp? Kan en ända person förändra ens värld när det känns som den rasar?







Kommentarer
Postat av: Gro

Så fint! Slutet blev ju jätte bra!

Gu vad jag saknar OZ!

2012-02-07 @ 13:22:15
URL: http://kammakargatan.blogg.se/
Postat av: Anonym

Underbara bilder!



Tack så mycket! Men det är bostonterriers jag har :)

Frallor är dock underbara dom också!

2012-02-08 @ 11:05:50
URL: http://christinarooth.blogg.se/
Postat av: Karolina

Sv. tackar!

2012-02-08 @ 16:58:09
URL: http://bykarolinaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0