Hatte Stiwenius & Kajsa Grytt

Förra veckan fick jag en inbjudan till en vernissage. I inbjudan hade Greger Ulf Nilsson skrivit:

"Hatte Stiwenius fotograferade bara det han älskade.
Hatte älskade musik- eller kanske mest musikerna.
Hatte älskade att resa- eller kanske mest dem han mötte på sina resor.
Hatte älskade mat- eller ibland bara tomaterna.
Med sin stora kärlek så fick han resa, spela i bandet, röra om i grytan med sin kamera.
Jag vet faktiskt inte om han älskade att fotografera.
Men han älskade att visa sina hjältar och ville visa dem för hela världen.
Hatte älskade fotografi- eller kanske mest fotograferna, de som också ville visa oss något. 
Hatte var en förbannat bra fotograf och jag älskar hans fotografier."

Med all kärlek, Greger Ulf Nilsson.


Jag visste inte vem Hatte Stiwenius var, men jag blev otroligt intresserad av att veta vem han var efter att ha läst texten. Dem fotografierna jag fick möjlighet att se var fantastiska. Dem kändes enligt mig som ett svenskt 70-tal/Almost Famous liknande liv och det inspirerar mig. Ibland önskade jag att jag levde på 70/80-talet och levde genom mina drömmar. Att vara fri, satsa på det man tycker är roligt och inte bry sig om sin ekonomi utan att fokusera på livet. Under kvällen stötte jag på Kajsa Grytt som har skrivit boken som heter "Boken om mig själv". Jag blev också väldigt intresserad av att läsa den efter att hon pratat om den och i boken kan man läsa om Kajsa och Hattes relation. Jag tycker boken är fantastisk bra så om ni ska läsa en bok, läs den!

 


Frankrikes pärla

Det finns ett ställe på den här planet jag älskar över allt annat. Jag vet inte vad det är som har gjort den platsen så speciell, men den vilar varmt i mitt hjärta och varje gång jag är där tänker jag att det är det här man lever för.

Vad är det som gör Serre Chevalier så magiskt?


1. Jag älskar att vakna lite halvt sunkig från gårdagens fest och äta en lång frukost i matsalen och dricka kaffe ur en skål.
2. Underbar känsla att sätta på musik och sedan ta en springtur vid floden och upp i bergen.
3. Åka lift och utbyta tankar och idéer, sjunga sånger och skratta.

4. Äta Carbonara på Peyra et Juana och se vänner scvischa förbi i backen.
5. Åka o-pistade backar och hoppa i parken.
6. After ski med ett dussin personer och sedan stanna kvar på puben och inse att det är kväll.



7. Gå med Maïa till dagis och ha livsviktiga pratstunder med världens bästa tvååring.



8. Gå på en apertif hos Brigitte och Diddie och konversera på min knapra franska.
9. Gå på after ski på Le frog och bära runt på den sötaste engelska bulldogen "Gala".
10. Otippade efterfester och nattliga promenader i byn.
11. Dansa pardans på en ödslig gata mitt i natten med en nyfunnen vän.
12. "Intellektuella" diskussioner lite för sent på kvällen.
13. Natta-mat i köket på hotellet.
14. Sjunga med i bandet på  engelska baren "La grotte".

15. Spela drick och tärningaspel i baren tills personalen tycker att jag spelat det lite för länge och sedan tar bort det.

16. Tjejkvällar i rum 15 på hotellet.
17. Bad i varma källorna i monetier och sedan avsluta kvällen på Cavauill med pizza ch rosé.
18. Grillkvällar utomhus med veckobandet och dansa till Everlong.





19. Bastuhäng med mycket öl.
20. Efterfest med gitarr och peanut butter bröd.
21. Träffa nya vänner på hotellet och sedan träffa dem hemma i Sverige flera månader senare.



22. Dansa waka waka på farmen och alla skidbummare hakar på.


Här kommer 22 anledningar till varför jag älskar Serre Chevalier och därför jag alltid känner mig så tom när jag kommer hem.


The Artist is present!

Jag är återigen tillbaka på bloggen, i hopp om att bli en bättre bloggare. Det har hänt otroligt mycket sen sist jag bloggat. Den stora nyheten är att jag varit 10 dagar i Frankrike och haft den bästa semestern på länge. Det var lycka på högsta nivå. I nästa inlägg ska jag dela med mig av en del godbitar.

Tillbaks på rutin i Stockholm och idag var jag på Bonniers konsthall ch såg filmen "The Artist is present" med Marina Abramovic. Den var fantastisk bra och jag grät mig igenom filmen.
Marina Abramovic är en konstnär som utgår från sin kropp. Hon kallar sig själv "Grandmother of performance art".

Dokumentären vi såg handlade om hennes senaste utställning som ställdes ut på Moma 2010, då hon satt på en stol och så fick besökarna sätta sig mittemot henne och bara titta på varandra. Inte prata eller beröra. Det var så fascinerande att se reaktionerna. Hur hon blir deras egen spegelbild. Den här dokumentären kommer visas på tv:n i augusti. Ni måste se den.


För er som har sett Sex and the city, säsong 6 när hon och Petrovski ska titta på en utställning med en konstnär som har byggt ett hem öppet. Där hon sov, duscha, gick på toaletten, träna m.m. Det var hennes utställning.

Sov gott!

RSS 2.0