andetag

Efter en lång shopping dag i Grenoble och på Ikea fick jag ett samtal från min bästa tjejkompis här nere att hennes pojkvän (min kompis) hade åkt med en lavin och att han fått åka helikopter till sjukhuset och att läget var kritiskt. Den två timmar långa bilresan hem från Grenoble var ett enda stort känslorus, då alla mina tankar kretsade kring minnen vi haft tillsammans och tankar kring hur bra denna person verkligen är. Hela denna resa förknippades med honom. Vi visste inte då hur det hade gått men min magkänsla sa att det inte var bra och under den långa hemresan tappade jag känseln i fingrarna och hela min kropp kändes upp och ned.

Tillbaks till hotellet fick jag sms:et. Han lever men är rejält blå slagen och ett revben är knäckt även näsan och kindbenet, men jag är så lycklig över att han lever. Det här var lite utav ett wake-up call för mig då han förmodligen är den bästa skidåkaren här nere och nästan dog idag. Skidor är en farlig sport, det är på något sätt en risk man tar när man åker skidor och off-pist att man vet aldrig vad som kan hända. Du kan krocka med ett träd, hamna i en lavin, någon kan köra in i dig eller man kan ramla i pisten. Så jag vill bara säga till alla nära och kära att jag tycker om er jättemycket. 

Nu ska jag mysa med deras hund som jag passar! Kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0