Den oändliga vandringen

Tänkte att det faktiskt var på tiden att jag postar ett inlägg här på bloggen. Lovar er att jag ska skärpa till mig med det här vansinnigt dåliga bloggandet, känner faktiskt att jag har en hel del jag vill dela med mig utav.

Just nu befinner jag mig fortfarande nere i de franska alperna. Jag älskar det här, och känner mig konstigt nog väldigt hemma här. Känns så tråkigt att inte åka hit i vinter och göra en säsong, vilket skulle vara underbart, men min höst/vinter är menad att vara i stockholm.

De senaste dagarna har vi vandrat mycket och i förrgår gick vi upp på ett berg, vilket jag tror kan ha varit något utav det jobbigaste jag någonsin gjort. Vi körde bilen upp på 1700 meter och därifrån startade rundan. Vi skulle vandra uppför berget 800 meter, på en smal grusig stig. Jag tyckte det var så sjukt jobbigt så jag nästan sprang upp.
Efter två timmars vandring nådde vi målet, vilket var en sjö högst uppe på berget. Det var blåsigt och kallt, men vi njöt för fulla muggar av våra baguetter och kaffe. När fikastunden var klar var det dags att gå ner för berget igen. Härlig upplevelse och det är så obeskrivligt vackert här, går inte att fånga på bild, då man är omringad utav grönska och berg åt vilket håll man än vänder blicken åt.










Min resa börjar gå mot sitt slut, varför känns det så sjukt jobbigt att lämna denna plats. Imorgon måste jag säga hejdå till världens finaste! Hatar att säga hejdå!


"Goodbyes are not forever.
Goodbyes are not the end.
They simply mean I'll miss you
Until we meet again!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0